Att gå är människans naturliga sätt att röra sig på och en stor del av anledningen till att en vandringsresa känns så bra för kropp och själ! Vi gör helt enkelt det vi är gjorda för. Inte sitta still och inte heller betrakta världen genom ett bussfönster i full fart. Till fots hänger alla fem sinnena med och vi känner dofter och temperaturer och hinner ta in all skönhet som både moder natur och vi själva fyllt världen med. Tankarna rör sig med kroppen och vi hinner umgås med våra reskamrater och vara öppna för möten med lokalbefolkningen. Det är också mindre risk att missa trevliga vattenhål när man färdas till fots!

Samtidigt skiljer sig vandring från de promenader vi är vana vid från vardagslivet. Det ställer nya krav på uthållighet, teknik och utrustning. Nedan bjuder vi på några grundtips för den ovane vandraren. Utrustningstips finns istället här.

Underlag och skor

Vandring ska gå på naturligt underlag tycker vi. Det kan vara allt från släta stigar till sten och block. Korta bitar kan gå på asfalt eller preparerade ytor. Dessa platta, hårda underlag är ofta jobbigare för fötterna och lederna i längden.

Ju ojämnare underlaget är desto viktigare är det att du har ett par riktiga vandringsskor eller –kängor. Moderna vandringskängor är mjuka som sportskor på ovansidan men har en betydligt stabilare sula. Då massakreras inte fotsulorna över stenig terräng och du löper betydligt mindre risk att vricka foten. Givetvis skiner solen alltid på våra resmål (!) men vattentäta skor med moderna membran som samtidigt andas ut svetten låter dig vara redo för alla eventualiteter.

Längd

De flesta har väl gått en rejäl långpromenad någon gång, vilket gör det lätt att förhålla sig till antal kilometer. Utan höjdskillnader kan de flesta gå en mil om dagen (och vana vandrare mycket mer). Ojämna underlag gör det dock mer ansträngande så det är inte riktigt samma kilometer som hemma i parken.

Höjdskillnader

Här börjar det bli intressant. Sverige är relativt platt medan de flesta av våra resmål bjuder på märkbara höjdskillnader. Det är ju de som gör landskapet så vackert! Det är notoriskt svårt att förmedla vad ett visst antal höjdmeter innebär i ansträngning. Med normalkondition klarar man ett par hundra höjdmeters stigning utan större bekymmer. Redan det motsvarar ett 40-våningshus! Men var inte orolig, stigningen kommer gradvis under hela dagen, och man får alltid lön för mödan. När det går uppför, korta stegen och sänk tempot mer än du kanske tror. Vandringsstavar kan öka effektiviteteten med 25%.

Om uppförstigning är jobbigt för flåset så är nedförstigning jobbigare för knän och leder. De flesta vandrare väljer hellre mer upp än ner. Var mjuk i knäna så att lårmusklerna får arbeta, och vinkla fram bäckenet så att rumpa och magmuskler hjälper till. Att bromsa in vid varje steg tar mycket kraft, så om du känner dig säker på foten kan du låta det ”rulla på” nedför. En eller två vandringsstavar kan vara till god hjälp i bökig terräng och avlastar dessutom knäna.

En sak kan vi säga efter alla år med våra duktiga vandringsgäster: alla kan mer än de tror! Det är viktigt att välja en resa vars svårighetsgrad passar dig själv, men att överträffa sig själv någon dag är en stärkande upplevelse. Våra guider har bra erfarenhet av människors olika förmågor och finns med för att hjälpa alla komma fram med njutningen i behåll.

Tempo

Det här är nyckeln till att komma långt. Erfarna vandrare går i ungefär samma tempo uppför som nedför i ett slags ”oxlunk”. Det är lätt att rusa på i början när orken fortfarande finns kvar, men man håller hela dagen om man hittar ett gott ”snacketempo” där man aldrig blir riktigt andfådd.

I en grupp går alla i lite olika tempo. Det är normalt att fältet blir utdraget efter en stund, men låt dig inte stressas om du hamnar sist. Våra guider bedömer vilket tempo som passar gruppen som helhet, och vi lovar att inte börja gå efter en paus så fort siste man kommit fram (den fruktade halvhalten)!

Pauser

En del ovilliga joggare framhärdar därför att ”det är så skönt efteråt”. Den där sköna känslan i kroppen efter en ansträngning får man vid varje paus, och vi rekommenderar att du tar många! Hur ansträngd man än känner sig så gör ett par minuters paus underverk för orken och lusten. Mycket sitter i huvudet, och att känna pulsen gå ner och njuta en stund av omgivningarna och en klunk vatten är härligt. Även när vi vandrar i grupp så uppmuntrar vi var och en att ta minipauser på en eller två minuter när man känner för det. Ta inte för långa pauser bara (uppåt tio minuter), då blir det trögare att komma igång igen.

Dagens första stopp kallar vi tillpassningspaus, och den sker redan efter en kvart. Då drar vi åt skosnörena, tar kanske av ett lager kläder och justerar in utrustningen.

Startsträcka

Det finns en startsträcka både på resan som helhet och på varje vandringsdag. Dag 1 kan kännas riktigt jobbig och man kanske inte kan föreställa sig hur man ska kunna gå ännu mer dag 2. Men dagen efter har kroppen vant sig och den anpassningen fortsätter i flera dagar. Efter några dagar brukar vi ta en vilodag för att låta kroppen återhämta sig för nya tag.

Det är normalt att de första 20-25 minuterna på vandringen är jobbiga. Det tar en stund innan kroppens arbete blir effektivt och ansträngningen minskar. Börja lugnt.

Fysiologi

Kroppen behöver energi och syre för att kunna arbeta. Energin sörjer du för genom att hålla blocksocker- och vätskenivåerna uppe. Ta med snacks, gärna något sött som tas upp snabbt av kroppen när orken tryter. Ta också med rikligt med vatten (1-2 liter för en normal dagsvandring), och drick lite då och då hellre än mycket åt gången. Alkohol och vandring hör egentligen inte ihop, men om du vill unna dig en öl till lunchen så drick dig otörstig på vatten först.

Syreupptagningen är individuell och beror på läggning och träningsnivå. Det är den som gör det så viktigt att hitta ett eget tempo. Redan från 2000 meter över havet kan vissa börja känna av den tunnare luften. Även detta acklimatiserar sig kroppen till efter ett par dagar.

After Walk

Det här konceptet är något vi är stolta över! Vi försöker alltid avsluta varje vandring på ett trevligt ställe där man kan sätta sig ner (det är ju så skönt efteråt!), ta en öl eller en glass och känna sig riktigt nöjd tillsammans med nyfunna vänner.

En vandringsresa är skillnaden mellan njutning och gratifikation: en middag smakar aldrig så bra och en säng är aldrig så skön som när man ansträngt sig lite innan!